Visarun till Langkawi m.m.
Nu var det ett tag sedan jag skrev inlägg. Hade ambitionen att skriva åtminstone en gång i veckan, men så har det ju inte blivit. Har ju sååå mycket att göra förstås, så det är knappt så man hinner....
Förra helgen var vi på visa run till Langkawi, Malaysia. Vi skulle vara i väg från torsdag till söndag och hade hyrt bil som vi skulle hämta sent onsdag kväll. Fredrik fick någon släng av malaria (han har det sedan innan och brukar få "attacker" någon gång om året) och hade hög feber då vi skulle hämta bilen. Eftersom malariaen brukar ge seg efter några timmar satsade vi stenhårt på att det var det han hade (och ingen denguefeber eller annat hämskt) och att vi kunde åka som planerat kl. 06 på torsdag morgon. Yepp, det var nog malaria och vi åkte i väg som planerat. Vid 7-tiden mötte vi Jenny och Frank med sina 3 barn (Leon, Elise och Oliver) vid broen över till fastlandet och sen körde vi ner till Satun (fortfarande Thailand) för att ta båten över till Langkawi. De hade varit där på visa run förra året och visste om ett helt OK boende på stranden i Cenang. Det hade varit regnigt i Phuket i nästan 2 veckor och när vi äntligen kom fram sken solen och det kändes underbart att kasta sig ut i havet och bada. Malaysia har inte riktigt samma mat som i Thailand (och inte lika god tycker jag), så vi åt för det mästa på en fantasktisk god restaurang som gjorde västerländsk mat.
Johannes och Leon på stranden
Oliver (3 år) älskade sanden....
Det fantes en gunga på stranden som barnen lekte mycket med, Oliver väntar på sin tur
Restaurangen vi ofta åt på hade olika spel för barnen
Fredag förmiddag var vi på ett akvarium och sedan på eftermiddagen badade vi jättelänge i havet. Det var lagom stora vågor för barnen och de badade i timmar. Elise (6 år), dotteren till Jenny och Frank, är en riktig våghals och ville flyga paragliding (eller vad det nu heter när man hänger efter en båt uppe i luften) på eftermiddagen. Sen ville även Leon (7 år) och då ville Selma och Johannes med. Jag var ju ganska skeptisk i början, men fick ge med mig. De spändes fast ordentlig och en av killerna som jobbade med detta satt bakom dem hela tiden. Det var inte länge de var i luften men de tyckte det var fantasktiskt roligt och ville bara upp igen. Det kändes konstigt att se sitt barn högt där uppe i luften, något är fel, liksom, men det gick bra och de som jobbade där var mycket skickliga och tog väl hand om dom.
Brrrr, vad kallt det är på Nordpolen (på akvariet)....
Selma görs redo för luftfärden....
Elise på väg ner
Killen bakom Johannes var den som följde med alla barnen. 4 luftiga turer fick han!
Lördag tog vi kabelbanan högt uppe på berget, det var ganska läskigt när det blåste och kabinerna rörde på sig. Vi hängde högt uppe i luften och när vi väl kom upp var det ganska kallt och kyligt. Precis som en svensk sommar tyckte vi alla! Fast luften var frisk och kändes inte alls så kvav som den är här.
Högt där uppe skulle vi!
Johannes och jag kollar utsikten
Jenny, Oliver, Johannes och Leon i kabinen
Selma och Elise gosade med något rådjurliknade eller vad det var
På kvällarna åt vi god mat och drack drinkar nede på stranden. Barnen sprang runt och lekte och var supertrötta när vi kom hem. Hotelrummet blev som en sandlåda, det var peeling i sängen och på badrummet kunde man knappt skilja ur golvet genom all sand. Vi fick duscha barnen 3 gånger om dagen och det var sand precis över allt! Langkawi är av någon anledning taxfritt så vi passade på att smugla med ett par boxar vin och lite annat.
Det var en jättedryg resa hem. Av någon anledning var hemresan mycket längre än resan dit. Vi körde i mörkret och det regnade och det var ingen bra kombination. Det är ju inte upplyst längs vägarna och det kändes lite jobbigt där på slutet, var glad och tacksam när vi var hemma. Ja, hemma, det var verkligen så det kändes, nu är vi hemma i Kamala! Lite konstigt är det. Det är faktiskt så att när jag vaknar på morgonen här har jag liksom glömt att jag är i Thailand, det är som om jag har bott här jättelänge och att det är såhär vi har levd länge. I två hela månader!
Det med jobb har jag lagt åt sidan, jag har varken hört från den ena eller den andra. Spelar ingen roll, jag har gått över till plan B nu. Jag har sökt ett par distansekurser och kommer nog in på de. Ska läsa lite handledarskap (som sjuksköterska) och en kurs om läkemedelsbiverkningar. Det känns väldigt långt borta, men kursen börjar inte förrän efter jul så jag hinner förbereda mig mentalt. Vi har ju blivit väldigt sportiga här och nu har jag och några andra mammor köpt månadskort på världens minsta gym här nere. De har även en lång pool som man kan motionssimma i så vi varvar gym och simning. Det börjar bli lite varmt att gå på morgonen, så det är skönt att träna i ett AC-rum.
Nästan varje vecka börjar det nya barn på skolan. Det är alltid lika spännande att träffa de nya barnen tycker Selma och Johannes. Denna veckan har barnen höstlov men vi ska stanna hemma. Efter Langkawi var vi inte sugna på att resa ut igen. Vi ska göra små utflykter och träffa kompisar på stranden (vadå, ska inte ni också träffas på stranden där hemma på höstlovet?). Ska försöka att få till en dag med båttur och snorkling också. Nästa lördag är det halloweenfest på en restaurang på stranden som skolan arrangerar. Alla ska klä ut sig! I fredags var alla föräldrar bjuda till skolan på fika och barnen framförde sånger och dikt med anledning av FN-dagen 24. oktober. De var jätteduktiga!
På kvällen var vi på ännu en invigningsbuffe på en restaurang som föräldrar till en tjej på skolan har öppnat här i Kamala. Det var jättetrevligt och man känner många som är där. Barnen springer runt och leker med alla sina kompisar.
Fredrik har börjat jobba på riktigt och det går ganska bra. Jag tar hand om barn och middag de kvällar och då varvas det med hämtmat och hemlagat. Det är så skönt här för om man känner att "nej, jag orkar inte laga middag eller vad ska vi nu ha igen eller vi har ingenting hemma" så tar vi bara moppen ned till närmaste restaurang och hämtar hem olika maträtter. Kostar runt 50 svenska kronor för hela middagen.
I dag är det söndag och vi ska testa en ny strand - ska kolla in Surin. Vi äter lite lunch där och sedan badar vi. Hoppas ni har det bra där hemma, följer utvecklingen i Malmö via nätet och tycker det inte ser bra ut det man läser. Har massor av bilder som jag skulle lägga in, men nu får det räcka för denna gången. Här är en länk för speciellt intresserade från vår tur till Langkawi:
https://cid-77704a7fbbcaa9cd.skydrive.live.com/redir.aspx?page=play&resid=77704A7FBBCAA9CD!121&authkey=YvscSI*d5q0%24
FN dagen:
http://cid-77704a7fbbcaa9cd.skydrive.live.com/redir.aspx?page=play&resid=77704A7FBBCAA9CD!261
Förra helgen var vi på visa run till Langkawi, Malaysia. Vi skulle vara i väg från torsdag till söndag och hade hyrt bil som vi skulle hämta sent onsdag kväll. Fredrik fick någon släng av malaria (han har det sedan innan och brukar få "attacker" någon gång om året) och hade hög feber då vi skulle hämta bilen. Eftersom malariaen brukar ge seg efter några timmar satsade vi stenhårt på att det var det han hade (och ingen denguefeber eller annat hämskt) och att vi kunde åka som planerat kl. 06 på torsdag morgon. Yepp, det var nog malaria och vi åkte i väg som planerat. Vid 7-tiden mötte vi Jenny och Frank med sina 3 barn (Leon, Elise och Oliver) vid broen över till fastlandet och sen körde vi ner till Satun (fortfarande Thailand) för att ta båten över till Langkawi. De hade varit där på visa run förra året och visste om ett helt OK boende på stranden i Cenang. Det hade varit regnigt i Phuket i nästan 2 veckor och när vi äntligen kom fram sken solen och det kändes underbart att kasta sig ut i havet och bada. Malaysia har inte riktigt samma mat som i Thailand (och inte lika god tycker jag), så vi åt för det mästa på en fantasktisk god restaurang som gjorde västerländsk mat.
Johannes och Leon på stranden
Oliver (3 år) älskade sanden....
Det fantes en gunga på stranden som barnen lekte mycket med, Oliver väntar på sin tur
Restaurangen vi ofta åt på hade olika spel för barnen
Fredag förmiddag var vi på ett akvarium och sedan på eftermiddagen badade vi jättelänge i havet. Det var lagom stora vågor för barnen och de badade i timmar. Elise (6 år), dotteren till Jenny och Frank, är en riktig våghals och ville flyga paragliding (eller vad det nu heter när man hänger efter en båt uppe i luften) på eftermiddagen. Sen ville även Leon (7 år) och då ville Selma och Johannes med. Jag var ju ganska skeptisk i början, men fick ge med mig. De spändes fast ordentlig och en av killerna som jobbade med detta satt bakom dem hela tiden. Det var inte länge de var i luften men de tyckte det var fantasktiskt roligt och ville bara upp igen. Det kändes konstigt att se sitt barn högt där uppe i luften, något är fel, liksom, men det gick bra och de som jobbade där var mycket skickliga och tog väl hand om dom.
Brrrr, vad kallt det är på Nordpolen (på akvariet)....
Selma görs redo för luftfärden....
Elise på väg ner
Killen bakom Johannes var den som följde med alla barnen. 4 luftiga turer fick han!
Lördag tog vi kabelbanan högt uppe på berget, det var ganska läskigt när det blåste och kabinerna rörde på sig. Vi hängde högt uppe i luften och när vi väl kom upp var det ganska kallt och kyligt. Precis som en svensk sommar tyckte vi alla! Fast luften var frisk och kändes inte alls så kvav som den är här.
Högt där uppe skulle vi!
Johannes och jag kollar utsikten
Jenny, Oliver, Johannes och Leon i kabinen
Selma och Elise gosade med något rådjurliknade eller vad det var
På kvällarna åt vi god mat och drack drinkar nede på stranden. Barnen sprang runt och lekte och var supertrötta när vi kom hem. Hotelrummet blev som en sandlåda, det var peeling i sängen och på badrummet kunde man knappt skilja ur golvet genom all sand. Vi fick duscha barnen 3 gånger om dagen och det var sand precis över allt! Langkawi är av någon anledning taxfritt så vi passade på att smugla med ett par boxar vin och lite annat.
Det var en jättedryg resa hem. Av någon anledning var hemresan mycket längre än resan dit. Vi körde i mörkret och det regnade och det var ingen bra kombination. Det är ju inte upplyst längs vägarna och det kändes lite jobbigt där på slutet, var glad och tacksam när vi var hemma. Ja, hemma, det var verkligen så det kändes, nu är vi hemma i Kamala! Lite konstigt är det. Det är faktiskt så att när jag vaknar på morgonen här har jag liksom glömt att jag är i Thailand, det är som om jag har bott här jättelänge och att det är såhär vi har levd länge. I två hela månader!
Det med jobb har jag lagt åt sidan, jag har varken hört från den ena eller den andra. Spelar ingen roll, jag har gått över till plan B nu. Jag har sökt ett par distansekurser och kommer nog in på de. Ska läsa lite handledarskap (som sjuksköterska) och en kurs om läkemedelsbiverkningar. Det känns väldigt långt borta, men kursen börjar inte förrän efter jul så jag hinner förbereda mig mentalt. Vi har ju blivit väldigt sportiga här och nu har jag och några andra mammor köpt månadskort på världens minsta gym här nere. De har även en lång pool som man kan motionssimma i så vi varvar gym och simning. Det börjar bli lite varmt att gå på morgonen, så det är skönt att träna i ett AC-rum.
Nästan varje vecka börjar det nya barn på skolan. Det är alltid lika spännande att träffa de nya barnen tycker Selma och Johannes. Denna veckan har barnen höstlov men vi ska stanna hemma. Efter Langkawi var vi inte sugna på att resa ut igen. Vi ska göra små utflykter och träffa kompisar på stranden (vadå, ska inte ni också träffas på stranden där hemma på höstlovet?). Ska försöka att få till en dag med båttur och snorkling också. Nästa lördag är det halloweenfest på en restaurang på stranden som skolan arrangerar. Alla ska klä ut sig! I fredags var alla föräldrar bjuda till skolan på fika och barnen framförde sånger och dikt med anledning av FN-dagen 24. oktober. De var jätteduktiga!
På kvällen var vi på ännu en invigningsbuffe på en restaurang som föräldrar till en tjej på skolan har öppnat här i Kamala. Det var jättetrevligt och man känner många som är där. Barnen springer runt och leker med alla sina kompisar.
Fredrik har börjat jobba på riktigt och det går ganska bra. Jag tar hand om barn och middag de kvällar och då varvas det med hämtmat och hemlagat. Det är så skönt här för om man känner att "nej, jag orkar inte laga middag eller vad ska vi nu ha igen eller vi har ingenting hemma" så tar vi bara moppen ned till närmaste restaurang och hämtar hem olika maträtter. Kostar runt 50 svenska kronor för hela middagen.
I dag är det söndag och vi ska testa en ny strand - ska kolla in Surin. Vi äter lite lunch där och sedan badar vi. Hoppas ni har det bra där hemma, följer utvecklingen i Malmö via nätet och tycker det inte ser bra ut det man läser. Har massor av bilder som jag skulle lägga in, men nu får det räcka för denna gången. Här är en länk för speciellt intresserade från vår tur till Langkawi:
https://cid-77704a7fbbcaa9cd.skydrive.live.com/redir.aspx?page=play&resid=77704A7FBBCAA9CD!121&authkey=YvscSI*d5q0%24
FN dagen:
http://cid-77704a7fbbcaa9cd.skydrive.live.com/redir.aspx?page=play&resid=77704A7FBBCAA9CD!261
Kommentarer
Postat av: saran Condé
det ser så skönt och mysigt ut. Jag är kraftigt sotis.. som jag säkert skrev förra gången. Jag drar nog till Goa igen nästa år, 2v i mars. Tyckte om det . omväxling från thailand..:)
Jobbar på p akuten, jätte roligt. Trivs verkligen som fisken i vattnet. Kul att komma till jobbet varje dag och inte veta vad som finns framför en. Ny dag varje dag:)
Ha det så super. Hälsa din familj!!
Kramiz
Trackback
